Suck suck suck..

Nu är barnen hemma igen. Kevin ligger och pratar i sömnen. Han är inte helt prima. Ont i halsen och aningens hängig men ändå full fart. Fortsätter halsontet några dagar till utan att bli bättre får det bli farbror doktorn.

I vanlig ordning när barnen kommer hem efter veckovistelsen hos far sin är det skrubbning som gäller. Bad, hudsmörjning, örontvätt och nagelklipp. Jag vet inte om det är vanligt att fäder har mindre koll på hur deras barn ser ut eller går klädda men jag blir snart tokig på att det alltid är likadant. Som exempel kom Kevin hem i samma kläder som jag skickade iväg honom i förra tisdagen. De var inte de renaste! William hade iaf fått bytt tröja och boxer eftersom han tydligen hade doftat mindre angenämnt igår. Tro tusan det, knappast förvånande. Ska det vara såå hiskeligt svårt att syna kläderna de har på sig och ge dem något nytvättat då och då.

Ännu mer irritersamt är att pojkarna under några mornar har kommit till skolan utan att ha fått frukost först. Vad jag fick höra tar de för lång tid på sig att göra sig klara att de inte hinner äta hemma och när de kommer till skolan är frukosten från fritids redan borttagen eftersom de kommer dit sent. Jag tycker att blir det så stressigt på morgonen får man väl kompensera detta genom att gå upp en halvtimma tidigare. Inte alls barnens ansvar när de är 8 & 7 år gamla att se till att de får mat i magen, yttersta ansvaret ligger på den vuxne.

William berättade att han hade sagt till sin fröken att han inte får frukost innan skolan när de är hos pappa. Idag hade de gett honom på fritids trots att han kom när det var bortdukat. En annan fröken hade gått till K och erbjudit sig att göra frukost till honom när han bytte om för gympa. Pinsamt att skolpersonalen ska behöva ha koll på om barnen fått mat innan de kommer dit.

Så känns bra att de är hemma nu igen. Nu vet jag att de får mat i magen och är hela och rena åtminstone. Pojkarna verkade inte direkt ledsna över att ha nio nätter framför sig här hos mig.

När jag pratade med deras far blir han som alltid irriterad och tar det som kritik. Han tycker att ungarna får skylla sig själva om de inte kommer upp i tid för att hinna äta och är grinig på fröknarna på skolan. Spelar ingen roll vad jag säger för han verkar inte ta något till sig och slänger gärna bort luren till barnen när han inte vill prata med mig. Vilken nivå det hela ligger på!

Ett bra initiativ var ändå att han ringde och undrade om vad jag hade för planer för barnen i sommar och om jag trodde att de skulle uppskatta Legoland. Jepp sa jag, ta gärna med dem dit för det skulle de tycka om. Men så var det inte riktigt tänkt utan tanken var att jag skulle följa med så han slapp ha hand om båda två på egen hand. Kände omedelbart motstånd till detta så tackade vänligt men bestämt nej. Inte följer jag med som barnpassare på en resa han tänkt göra med boysen. Klarar jag av att planera och genomföra både det ena och andra så borde han det med.